Får man tröstshoppa nu då?

Det funkade inte mer än fyra nätter att skippa middagssömn för lilla L. Sakta men säkert har hon hittat tillbaks till sina gamla rutiner att vakna x flera på natten. Natten till idag vill jag bara förtränga. Jag förstår inte vad som är fel. Nu vet jag inte vad vi ska testa längre. Jag är ledig idag, men känner mig som en zombie. Våren har visat lite av sin vackra sida, men jag känner inte för att hitta på någonting. Allt känns som ett stort måste. Alla har sina vardagsproblem. Det vet jag. Det har ju vi också, men det är ju så mycket lättare att ta sig igenom dem om man är utvilad och mår fysiskt bra. Ja, det tror jag i alla fall. Nu har jag fått nosa på vad sömn innebär och tyvärr fått släppa hoppet igen.

Inte ens lite tröstshopping hade kunnat hjälpa, men nog hade jag blivit lite gladare om jag hittat en önske-Molly på Tradera för typ 400 kr. Man kan ju drömma.

Idag väntar jag på telefonsamtal från lönekontoret. Jag fick världens längsta lönespecifikation igår, som varken damen i telefonen eller jag kunde tyda. Jag har alltid kunnat lita på att löneutbetalningarna blivit rätt, men på nuvarande jobbet har det blivit fel några gånger nu, vilket är riktigt irriterande. Jag har fått betala tillbaks pengar, har inte fått ob utbetalt och nu en lång lista av semestertillägg och en del avdrag från 2011. Det enda avdrag jag hade väntat mig den här månaden är en massa VAB.

Nu ska jag hitta någon gammal trasa att ta på mig och sen packa lite Traderapaket, som ska skickas. Kanske får jag en leverans från La Redoute idag? Jag föll för lockelsen när Johanna tipsade om att de hade 50% rabatt på reapriserna! Ett par 25-kronorsplagg (nej, jag skämtar inte!!!) till mig blev det och en hel del till lilla L. Tyvärr var fanns det inget på rea till lilla W.

Och så hoppas jag på lite sol förstås. Sol kan ju bota ett dåligt humör!

DSC02240

Bilder från i söndags, när solen äntligen lyckats tränga igenom dimman, som belägrat oss i flera dagar. Kallt var det, så en filt behövdes…

DSC02239

Annonser

Den värsta dagen i mitt liv

DSC00318[1] (2)Den 1:a april 2011: Dagen som säkert innehöll en hel del aprilskämt. För vår del kommer det att vara den hemskaste dagen någonsin. Numera har vi en “Ambus-nalle” hos oss. Jag vill inte att fler flyttar in.

Barn leker. Ibland bråkar de och ibland har de så kul, tills någon olycka inträffar. Oftast händer det ju inga allvarliga olyckor, men det är oundvikligt att barn gör sig illa ibland när de leker. Igår hade vi trevligt eftermiddagsbesök. Lilla W lekte med en kompis och till en början hade de svårt för att komma överens. De bråkade om en hel del saker innan de började ha riktigt kul tillsammans. Jag och min väninna satt i köket och fikade och hörde barnens skratt från lilla W’s rum tills en starkt duns hördes och sedan lilla W’s gråt. Jag rusade in och såg att hon hade ramlat ner från sängen. De hade hoppat i sängen och hade så kul. Jag tog upp henne i min famn för att försöka trösta, men hon var så ledsen och fortsatte att skrika. Plötsligt försvann allt liv i hennes ansikte och hon blev helt tyst och blå. Jag hann tänka en massa tankar och känna så mycket ångest under tiden hon var livlös. Skräcken och vanmakten jag kände sitter i fortfarande och kommer som små, plötsliga hugg i hjärtat.

Jag är evigt tacksam mot min vän, som klarade att ringa 112 direkt. Jag hade inte klarat det om jag varit själv. Lilla W vaknade till efter några sekunder. Jag vet inte hur många, men en minut hann inte passera. Sedan var hon otröstlig tills ambulansen kom. Efter det var alla värden normala. Hon slog antagligen i bakhuvudet i sängramen och sedan pannan i golvet, men enligt förklaringen jag fick från läkare är det ganska troligt att hennes reaktion och gråt ledde till att hon svimmade av. Tydligen blir barn lätt blå och livlösa i en sådan situation. Natten spenderades på sjukhuset för säkerhets skull. Vi fick själva välja om vi ville stanna kvar eller åka hem, men jag hade inte sovit en blund om vi åkt hem. Även om jag inte sov någon längre stund i natt kändes det tryggast att vara på sjukhuset. Vi åkte hem i förmiddags och vår älskade lilla W har mått bra hela tiden efter olyckan. Det känns fortfarande olustigt att gå och lägga sig ikväll, men hon kommer ju att sova hos oss och egentligen ska den värsta faran vara över. De tolv första timmarna efter olyckan har ju passerat och hon har varit pigg sedan vi kom till akuten igår.

Att livet är skört är en sanning. Helt plötsligt blir allt annat oviktigt. Idag känner jag mig som en urvriden trasa. Hoppas det känns bättre imorgon.

Lösenordsskyddad: På andra sidan

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: