En vecka med blandade känslor

Förra helgen var en helg, som jag hade längtat massor till. Den började inte särskilt bra. På fredagskvällen upptäckte jag små otäcka kryp i lilla Ws hår. LÖSS!!! Det har ju gått runt på förskolan i perioder, men vi har varit förskonade förut. Jag har varit observant, för jag har sett att hon har kliat sig lite väl mycket en veckas tid innan jag upptäckte lössen. Jag kollade varje dag, men hittade ingenting. Usch, vilken panik att hitta de små krypen en fredagskväll och och vara tvungen att vänta tills nästa dag för att köpa behandling på apoteket! På lördagen behandlade vi varandra och sen var de små krypen borta. Det gick smidigt, faktiskt. Jag och maken hade inte fått några, men lilla L hade en liten rackare.

På lördagen hade jag en helkväll tillsammans med mina vänner. Två av oss åkte in till stan lite senare på kvällen och hade hur kul som helt ute. Taxin lämnade av oss i byn vid halv fyra snåret. En helkväll går fort när man har kul och jag längtar så tills nästa gång!

bild

När helgen tog slut startade en ny vecka med vetskapen om att helgjobb var på intågande. Kändes inte så kul, även om jag långt ifrån har ångest numera, när jag jag jobba helg. Tyvärr fick jag och en kollega i tisdags veta att någon av oss, eller båda två kommer att få byta enhet på vår arbetsplats. Båda två trivs superbra i vår grupp, så det känns sådär. Jag har absolut inte svårt för att byta arbetsplats egentligen. Jag har ju bytt ett antal gånger på eget initiativ, men nu har jag ingen lust att byta. Ingenting är klart än, så just nu är allt så ovisst. Att byta enhet innebär i bästa fall att flytta till ett skrivbord i andra sidan byggnaden, men kan även innebära lite längre bort än så. Det innebär också att byta schema. Nu vet jag ju i förväg hur jag kommer att jobba resten av året och känner mig supernöjd med det. Jag gillar att veta och att planera. Så enkelt är det.

För några dagar sedan var det så dags för vattkoppor hos oss. Lilla L är nu totalt attackerad! Totalt oförberedda, men bara att bita i det sura äpplet. Lilla W har inte fått några prickar än, så vi får väl se om hon också åker på det den här gången. Vi hade väl hoppats på att de skulle få det om något år, när vi förhoppningsvis var lite mer förberedda och laddade med en massa nattsömn. Vi har verkligen inga reserver att att ta av och hoppas bara att hon blir frisk snart. Hon verkar trots allt må ganska bra, så jag hoppas att det inte blir värre.

En ljuspunkt var i alla fall mötet med en ny liten människa i början av veckan.

DSC07698

DSC07707

Fina, lilla G vill jag gärna låna snart igen!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: